ترجمة سورة المدّثر

Knut Bernström - Swedish translation

ترجمة معاني سورة المدّثر باللغة السويدية من كتاب Knut Bernström - Swedish translation.


DU SOM sveper in dig [i din ensamhet]!

Stå upp och varna!

Och prisa din Herres majestät!

Och rena ditt hjärta!

Och fly från all hednisk smitta!

[När du ger] ge inte för att få något tillbaka!

Och ha tålamod och fördrag [med allt] för din Herres skull!

När det blåses i basunen

har en svår Dag randats

för dem som [ständigt] förnekade sanningen, och ingen lättnad skall ges dem!

LÄMNA åt Mig att [ta itu med] den som Jag har skapat ensam [i moderlivet]

och gett stor rikedom

och söner som står vid hans sida,

och för vilken Jag har jämnat vägen [genom livet].

Och som nu väntar sig att Jag skall ge honom ännu mer!

Nej! Denne inbitne motståndare till Våra budskap,

skall Jag låta utstå [ett straff tyngre än] klättringen uppför [en hal och brant bergvägg].

Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -

måtte han förgås för dessa tankar,

ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -

Så ser han sig omkring,

rynkar pannan och antar en bister uppsyn.

Till sist vänder han sig bort med överlägsen min

och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor];

människors ord och ingenting annat!"

Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!

Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder

Den skonar ingen och förtär allt.

I [dess lågor] förkolnar människans [hud].

Nitton [väktare vakar] över den.

Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.

NEJ, vid månen!

Vid natten, när den viker;

vid morgonrodnadens glöd!

[Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]

som varnar människorna,

både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.

Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort

utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan

[och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig

om [de dömda] syndarna [och fråga]:

"Vad förde er till helveteselden?"

De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad

och vi gav inte heller den nödställde att äta

och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]

och påstod att Domens dag var en lögn -

till dess vi fick visshet."

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.

HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen

[De beter sig] som skrämda åsnor

som flyr för ett lejon!

Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!

Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.

Nej, detta är en påminnelse,

och låt den som vill lägga den på minnet!

Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.
سورة المدثر
معلومات السورة
الكتب
الفتاوى
الأقوال
التفسيرات

سورة (المُدثِّر) من السُّوَر المكية، نزلت بعد سورة (المُزمِّل)، وقد جاء فيها أمرُ النبي صلى الله عليه وسلم بدعوة الخَلْقِ إلى الإيمان، وتقريرُ صعوبة يوم القيامة على أهل الكفر والعصيان، وتهديدُ الوليد بن المغيرة بنقضِ القرآن، وبيانُ عدد زبانية النِّيران، وأن كلَّ أحد رهنُ الإساءة والإحسان، ومَلامةُ الكفار على إعراضهم عن الإيمان، وذِكْرُ وعدِ الكريم بالرحمة والغفران.

ترتيبها المصحفي
74
نوعها
مكية
ألفاظها
256
ترتيب نزولها
4
العد المدني الأول
55
العد المدني الأخير
55
العد البصري
56
العد الكوفي
56
العد الشامي
55

قوله تعالى: {يَٰٓأَيُّهَا اْلْمُدَّثِّرُ ١ قُمْ فَأَنذِرْ ٢ وَرَبَّكَ فَكَبِّرْ} [المدثر: 1-3]:

عن جابرِ بن عبدِ اللهِ رضي الله عنهما، قال: «قال ﷺ: جاوَرْتُ بحِرَاءٍ، فلمَّا قضَيْتُ جِواري، هبَطْتُ، فنُودِيتُ، فنظَرْتُ عن يميني فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ عن شِمالي فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ أمامي فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ خَلْفي فلَمْ أرَ شيئًا، فرفَعْتُ رأسي فرأَيْتُ شيئًا، فأتَيْتُ خديجةَ، فقلتُ: دَثِّرُوني، وصُبُّوا عليَّ ماءً باردًا، قال: فدثَّرُوني، وصَبُّوا عليَّ ماءً باردًا، قال: فنزَلتْ: {يَٰٓأَيُّهَا اْلْمُدَّثِّرُ ١ قُمْ فَأَنذِرْ ٢ وَرَبَّكَ فَكَبِّرْ} [المدثر: 1-3]». أخرجه البخاري (٤٩٢٢).

* قوله تعالى: {ذَرْنِي وَمَنْ خَلَقْتُ وَحِيدٗا} [المدثر: 11]:

عن ابنِ عباسٍ رضي الله عنهما: «أنَّ الوليدَ بنَ المُغيرةِ جاء إلى النبيِّ صلى الله عليه وسلم، فقرَأَ عليه القرآنَ، فكأنَّه رَقَّ له، فبلَغَ ذلك أبا جهلٍ، فأتاه فقال: يا عَمِّ، إنَّ قومَك يرَوْنَ أن يَجمَعوا لك مالًا، قال: لِمَ؟ قال: ليُعطُوكَه؛ فإنَّك أتَيْتَ مُحمَّدًا لِتَعرَّضَ لِما قِبَلَه، قال: قد عَلِمتْ قُرَيشٌ أنِّي مِن أكثَرِها مالًا! قال: فقُلْ فيه قولًا يبلُغُ قومَك أنَّك مُنكِرٌ له، أو أنَّك كارهٌ له، قال: وماذا أقول؟! فواللهِ، ما فيكم رجُلٌ أعلَمُ بالأشعارِ منِّي، ولا أعلَمُ برَجَزِه ولا بقَصِيدِه منِّي، ولا بأشعارِ الجِنِّ، واللهِ، ما يُشبِهُ الذي يقولُ شيئًا مِن هذا، وواللهِ، إنَّ لِقولِه الذي يقولُ حلاوةً، وإنَّ عليه لَطلاوةً، وإنَّه لَمُثمِرٌ أعلاه، مُغدِقٌ أسفَلُه، وإنَّه لَيعلو، وما يُعلَى، وإنَّه لَيَحطِمُ ما تحته، قال: لا يَرضَى عنك قومُك حتى تقولَ فيه، قال: فدَعْني حتى أُفكِّرَ، فلمَّا فكَّرَ، قال: هذا سِحْرٌ يُؤثَرُ، يأثُرُه مِن غيرِه؛ فنزَلتْ: {ذَرْنِي وَمَنْ خَلَقْتُ وَحِيدٗا} [المدثر: 11]». أخرجه الحاكم (3872).

* سورة (المُدثِّر):

سُمِّيت سورة (المُدثِّر) بهذا الاسم؛ لوصفِ الله نبيَّه بهذا اللفظ في أوَّل السورة.

و(المُدثِّر): هو لابِسُ الدِّثار، وفي ذلك إشارةٌ إلى حديثِ جابرِ بن عبدِ اللهِ رضي الله عنهما، قال: «قال ﷺ: جاوَرْتُ بحِرَاءٍ، فلمَّا قضَيْتُ جِواري، هبَطْتُ، فنُودِيتُ، فنظَرْتُ عن يميني فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ عن شِمالي فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ أمامي فلَمْ أرَ شيئًا، ونظَرْتُ خَلْفي فلَمْ أرَ شيئًا، فرفَعْتُ رأسي فرأَيْتُ شيئًا، فأتَيْتُ خديجةَ، فقلتُ: دَثِّرُوني، وصُبُّوا عليَّ ماءً باردًا، قال: فدثَّروني، وصَبُّوا عليَّ ماءً باردًا، قال: فنزَلتْ: {يَٰٓأَيُّهَا اْلْمُدَّثِّرُ ١ قُمْ فَأَنذِرْ ٢ وَرَبَّكَ فَكَبِّرْ} [المدثر: 1-3]». أخرجه البخاري (٤٩٢٢).

1. إرشاد النبيِّ صلى الله عليه وسلم في بَدْءِ الدعوة (١-١٠).

2. تهديد زعماءِ الكفر (١١-٣٠).

3. الحِكْمة في اختيار عدد خَزَنة جهنَّم (٣١-٣٧).

4. الحوار بين أصحاب اليمين وبين المجرِمين (٣٨-٥٦).

ينظر: "التفسير الموضوعي لسور القرآن الكريم" لمجموعة من العلماء (8 /454).

يقول ابن عاشور عما جاء فيها من مقاصدَ:

«تكريمُ النبيِّ صلى الله عليه وسلم، والأمر بإبلاغ دعوة الرسالة.
وإعلان وَحْدانية الله بالإلهية.
والأمر بالتطهُّر الحِسِّي والمعنوي.
ونبذ الأصنام.
والإكثار من الصدقات.
والأمر بالصبر.
وإنذار المشركين بهول البعث.
وتهديد مَن تصدى للطعن في القرآن، وزعم أنه قولُ البشر.
ووصف أهوال جهنَّم.
والرد على المشركين الذين استخَفُّوا بها، وزعموا قلةَ عدد حفَظتِها.
وتَحدِّي أهل الكتاب بأنهم جهلوا عددَ حفَظتِها.
وتأييسهم من التخلص من العذاب.
وتمثيل ضلالهم في الدنيا.
ومقابلة حالهم بحال المؤمنين أهلِ الصلاة، والزكاة، والتصديق بيوم الجزاء». "التحرير والتنوير" لابن عاشور (29 /293).