ترجمة سورة النبأ

Knut Bernström - Swedish translation

ترجمة معاني سورة النبأ باللغة السويدية من كتاب Knut Bernström - Swedish translation.


VAD FRÅGAR de varandra om

[De frågar] om det viktiga tillkännagivandet,

om vars [innebörd] meningarna går isär.

Men [de behöver inte fråga]! De skall snart få visshet.

Ja, de skall sannerligen snart få visshet!

HAR VI inte gjort jorden till en bädd [över vilken ni kan resa ert tält för att] få vila

Och [har Vi inte gjort] bergen som tältpålar?

Vi har skapat er i par, [män och kvinnor,]

och Vi har skänkt er sömnen som ett avbrott för vila

och gjort natten som ett täcke

och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd.

Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er

och [där] skapat en vitglödande lampa.

Och Vi pressar ut vattnet ur regnmolnen i rikliga flöden

och frambringar därmed säd och [annan] växtlighet

och rikt blommande trädgårdar.

TIDEN FÖR Åtskillnadens dag [då de goda skall skiljas från de onda] är fastställd.

Det är den Dag då det skall stötas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor,

och himlen skall öppnas som [om den varit försedd med] portar

och bergen skall tona bort som hägringar.

Och helvetet som [ständigt] lurar på [offer]

skall välkomna de trotsiga syndarna.

Där skall de förbli under oöverskådlig tid

utan att känna svalka och utan att få dricka

annat än skållhett vatten och den motbjudande [vätska som sipprar ur ett sår], -

en lön som svarar mot [deras handlingar]!

De fruktade varken räkenskapen [eller domen]

och de förkastade alla Våra budskap som lögn,

men allt [vad de har gjort] har Vi fört upp i en bok.

[Och Vi skall säga:] "Smaka nu [frukten av era handlingar] - Vi skall [hädanefter] bara hopa nya lidanden över er!"

I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt

lummiga parker och [spaljéer av] vindruvor

och följeslagerskor, evigt unga som de själva,

och bägare fyllda till brädden [med paradisets vin].

Där skall de varken höra tomt och meningslöst tal eller lögner.

[Detta är] din Herres belöning - som Han skänker enligt [Sin] räkning -

Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan, den Nåderike! Ingen skall kunna tala till Honom

den Dag då själarna och änglarna står uppställda på led och ingen tar till orda utom den som fått den Nåderikes tillåtelse och han säger inte annat än det som är rätt och sant.

Så kommer Sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]!

Vi har varnat er för ett straff som är nära förestående [och som kommer att drabba er] den Dag då människan ser [klart], vad hon har sänt framför sig [till Domen], och då den som förnekade sanningen skall säga: "Ack, om jag nu hade varit mull och jord!"
سورة النبأ
معلومات السورة
الكتب
الفتاوى
الأقوال
التفسيرات

سورة (النَّبأ) من السُّوَر المكية، وقد جاءت بإثباتِ وقوع يوم القيامة، ودلَّلتْ على صدقِ ذلك بالآيات الكونية التي تملأ هذا الكونَ؛ فالله الذي خلَق هذا الكون بآياته العظام وسيَّره بأبدَعِ نظام قادرٌ على بعثِ الناس، ومجازاتهم على أعمالهم؛ فللعاصين النارُ جزاءً وِفاقًا، وللمتقين الجنةُ جزاءً من ربك عطاءً حسابًا، وسورة (النبأ) من السُّوَر التي شيَّبتْ رسولَ الله صلى الله عليه وسلم؛ لما ذكَرتْ من مشاهدِ يوم القيامة.

ترتيبها المصحفي
78
نوعها
مكية
ألفاظها
174
ترتيب نزولها
80
العد المدني الأول
40
العد المدني الأخير
40
العد البصري
41
العد الكوفي
40
العد الشامي
40

* سورة (النَّبأ):

سُمِّيت سورة (النَّبأ) بهذا الاسم؛ لوقوع لفظ (النَّبأ) في فاتحتها؛ وهو: خبَرُ الساعة والبعث الذي يسأل الناسُ عن وقوعه.

* وتُسمَّى كذلك بسورة (عمَّ)، أو (عمَّ يتساءلون)، أو (التساؤل)؛ لافتتاحِها بها.

سورة (النَّبأ) من السُّوَر التي شيَّبتْ رسولَ الله صلى الله عليه وسلم:

عن ابنِ عباسٍ رضي الله عنهما، قال: «قال أبو بكرٍ الصِّدِّيقُ رضي الله عنه لرسولِ اللهِ: يا رسولَ اللهِ، أراكَ قد شِبْتَ! قال: «شيَّبتْني هُودٌ، والواقعةُ، والمُرسَلاتُ، و{عَمَّ يَتَسَآءَلُونَ}، و{إِذَا اْلشَّمْسُ كُوِّرَتْ}». أخرجه الحاكم (3314).

1. تساؤل المشركين عن النبأ (١-٥).

2. الآيات الكونية (٦-١٦).

3. أحداث يوم القيامة (١٧-٣٠).

4. جزاء المتقين (٣١-٤٠).

ينظر: "التفسير الموضوعي لسور القرآن الكريم" لمجموعة من العلماء (9 /4).

يقول البقاعي: «مقصودها: الدلالةُ على أن يوم القيامة الذي كانوا مُجمِعين على نفيه، وصاروا بعد بعثِ النبي صلى الله عليه وسلم في خلافٍ فيه مع المؤمنين: ثابتٌ ثباتًا لا يحتمل شكًّا ولا خلافًا بوجه؛ لأن خالقَ الخَلْقِ - مع أنه حكيمٌ قادر على ما يريد - دبَّرهم أحسنَ تدبير، وبنى لهم مسكنًا وأتقَنه، وجعلهم على وجهٍ يَبقَى به نوعُهم من أنفسهم، بحيث لا يحتاجون إلى أمرٍ خارج يرونه، فكان ذلك أشَدَّ لأُلفتهم، وأعظَم لأُنْسِ بعضهم ببعض، وجعَل سَقْفَهم وفراشهم كافلَينِ لمنافعهم، والحكيم لا يترك عبيدَه - وهو تامُّ القدرة، كامل السلطان - يَمرَحون، يَبغِي بعضهم على بعض، ويأكلون خيرَه ويعبدون غيرَه، فكيف إذا كان حاكمًا؟! فكيف إذا كان أحكَمَ الحاكمين؟!
هذا ما لا يجوز في عقلٍ، ولا يخطر ببالٍ أصلًا؛ فالعلم واقع به قطعًا.
وكلٌّ من أسمائها واضحٌ في ذلك؛ بتأمُّل آيته، ومبدأ ذكرِه وغايته». "مصاعد النظر للإشراف على مقاصد السور" للبقاعي (3 /151).